Nyligen hörde jag hur en förening som samlat in pengar till välgörenhet diskuterat ändamål. Någon föreslog Barndiabetesfonden, men majoriteten tyckte ” de får så mycket, och så blev det Barncancerfonden.
Bra ändamål! Men Barncancerfonden fick 2013 (FRII; s statistik) 226 miljoner kronor, Barndiabetesfonden fick 8 miljoner.
Tre gånger fler barn får Typ 1-diabetes än alla cancersjukdomar ihop, 75 procent av all barncancer botas, 0 procent av Typ 1 diabetes.
I höstas väckte en vetenskaplig artikel viss uppståndelse. Dubbel dödlighet, i Sverige (!), vid Typ 1 diabetes med god blodsockerbalans.
Och 8-10 gånger ökad dödlighet vid sämre blodsockerbalans. När Max Stenbeck nyligen dog vid 30 års ålder efter 10 års diabetes, så var många häpna!? Alla kan ju leva ett ”normalt liv”. Diabetes är ju inget märkvärdigt.
Varje vecka möter jag diabetespatienter och deras familjer som berättar hur livet påverkas. Små barn är tappra, sätter sprutan i magen, men kan inte dölja hur rädda och ledsna de är.
Vem accepterar att bli medvetslös med kramper om man råkat äta för lite för att maten inte var så god, eller när blodsockret rasar för att leken råkade vara för aktiv? Även om framtidsutsikterna ljusnat, så är risken tyvärr inte obetydlig att barn med Typ 1 diabetes dör alldeles för tidigt.
Flera i ung vuxen ålder, kanske dessförinnan med invalidiserande komplikationer i ögon, njurar, nerver, hjärta. Statistiskt kommer nästan lika många dö alldeles för tidigt av barndiabetes som av barncancer.
Sjukdomsorsak okänd. Går inte att förebygga. Ingen botas. Många föräldrar som uppfyller kriterierna för ”utbrändhet”
Forskning är det enda som kan ändra situationen. Fantastiskt bra att Barncancerfonden får mer än 200 miljoner per år.
Det behöver Barndiabetesfonden också! Men då måste folk förstå vad Typ 1 diabetes innebär!
Jo, de ser så friska ut och de flesta får ett långt, spännande, förhoppningsvis lyckligt liv!
Men inte alls alla! Och livet är inte ”normalt”.
JOHNNY LUDVIGSSON, PROFESSOR EMERITUS I PEDIATRIK, LINKÖPINGS UNIVERSITET